Those Dancing Days - Daydreams & Nightmares, lever de upp till hypen ännu en gång eller räcker de inte ända fram?
Jag har dragit mig lite för att skriva denna recensionen, vet inte varför riktigt för skivan är väl bra? Det är kanske för att jag nu måste rannsaka skivan och syna den i sömmarna under förstoringsglas och lupp. Jag hade som ni kanske kan gissa, skyhöga förväntningar på, deras andra fullängdare, Daydreams & Nightmares och den lever till stor del upp till förväntningarna.
Om man jämför med deras debutskiva och EP så hör man rätt omgående att de låter tightare och proffsigare, vilket för mig tar bort lite av charmen. Men det går ju inte heller att förneka att låtar som Reaching Forward och Fuckarias är riktiga pophittar.
Även om soundet har ändrats lite, från sockersöt indie-pop till lite mer indie-rock/disco, så är det fortfarande väldigt trum- och syntbaserat. Det högenergiska, nästan frenetiska, trummandet och de enkla men medryckande syntslingorna tillsammans den lite mer utvecklade sången får det att låta lika bra om inte bättre än debuten. Som sagt så hör man att de har utvecklats som musiker, mycket tack vare det intensiva turnerandet men även tack vare producenten Patrik Berger, mest känd för att ha producerat åt bla Robyn.
Jag tycker att den nya skivan känns mer jämn kvalitémässigt och att den har flera hit-singlar på lager än föregående skiva. Överlag så tycker jag att den infriar mer eller mindre alla förväntningar jag hade på skivan, det är bra 'feel good'-skiva med medryckande melodier som stundtals är stört omöjligt att stå stilla till.
Betyg: 8/10
Bästa spår: Reaching Forward, I'll Be Yours, Dream About Me, Fuckarias och When We Fade Away.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar