CEO - White Magic

För att fortsättningen aldrig kom, kommer nu fortsättningen.
Den 28 Juni i år släpptes vad jag tror till mångas höga förväntningar efter år av tystnad äntligen White Magic. Frågorna var många, Hur kommer det låta? Är det lika bra som som TTA? Efter första lyssningen av albumet var jag inte så himla imponerad. Var det på grund av det stora förväntning jag byggt upp? Ja, men så här efter väldigt många lyssningar kan jag bara säga att det är ett kanon album. Det är inte TTA men det är ändå eufori på det sätt man väljer att göra det till. Visst hade jag önskat ett skiva fylld upp till bredden med Illuminata soundet men samtidigt får albumet en lite mer
allsidigare ljudbild av att alla spår inte riktigt låter likadana. Mina favoriter;

Illuminata (Spotify)
Youtube

White Magic (Spotfiy)
Youtube

No Mercy (Spotify)
Youtube

Come With Me (Spotify)
Youtube

Dagens låt

Kan inte sätta fingret på varför jag får sådan Eldkvarn och Håkan Hellström känsla av låten men bra är det! Parken - Borta Som Atlantis Hela albumet är givetvis värt att lyssnas till.

Spotify
Albumet

Dagens låt

Does It Offend You, Yeah? – Dawn Of The Dead (Hadouken! Remix)
Ännu ett av de få tillfällen då remixen faktiskt överträffar originalet.

Spotify

3 x pop på svenska, del 2

Apropå långa uppehåll... nu kommer iaf andra delen i mini-följetongen '3 x pop på svenska'. Denna gång är det Andreas Söderlunds Daustralien som ska recenseras.

Andreas Söderlund - Daustralien
Första gången jag hörde debut-singeln Hawaii så gillade jag den inte, nu kan jag verkligen inte förstå varför. Var kanske mest på grund av att jag var sur att han hade slutat med Niccokick. Men efter att ha lyssnat på den och de andra låtarna på solo-debuten Daustralien har det minst sagt släppt.

Om man ska försöka beskriva ljudbilden på skivan så skulle jag säga 80-tal, vilket i sig kanske inte säger så mycket. Men om man t.ex lyssnar på det tredje spåret Sjunka under jorden så påminner den väldigt mycket om The Cure, och speciellt Boys Don't Cry eller Just Like Heaven.

Precis som i Niccokick gillar han att dra till i refrängerna, man skulle kunna att skivan låter lite som Niccokick på svenska med lite 80-tals influenser. Övergången från att sjunga på engelska till svenska tycker jag fungerar riktigt bra, med bra och stundtals rörande texter och medryckande melodier. Skivan blir dock lite enformig efter ett tag då många av spåren låter lika varandra, men i det stora hela så tycker jag att det är en bra och lovande solo-debut.

Betyg: 7/10

De spåren jag fastnade mest för, förutom Sjunka under jorden, var framförallt: Jag vill va sjuk med dig, Först kommer tårarna och Daustralien. Sen så måste jag även tipsa om Niccokick, som om jag inte har tjatat om dem tillräckligt, men det kan inte hjälpas. Alla som inte hört dem tidigare har definitivt missat något utöver det ordinära.


Nästa skiva att recenseras är Facit av Säkert!.

Dagens låt

Mera house. Mike Posner - Cooler Than Me (Gigamesh Radio Edit)

Spotify
Youtube

Dagens låt

Gott och kort. Ituana - You Can't Always Get Want You Want
Spotify
Youtube

Kite - Jonny Boy

http://www.itsatrap.com/n/34998-kite-jonny-boy

www.itsatrap.com en mycket trevlig sida som släpper nya låtar från skandinaviska talanger med jämna mellanrum. Mycket skräp, men en hel del guldkorn kommer ibland.

Dagens låt

Dagens låt. Kort och gott. Adrian Lux - Teenage Crime
Spotify
Youtube

3 x pop på svenska, del 1

Nu är vi äntligen tillbaka efter ett lite väl långt sommaruppehåll. Under de senaste veckorna har inte mindre än två svenskspråkiga pop-skivor släppts, Ludwig Bell (känd från Dreamboy) och Andreas Söderlund (känd från Niccokick och Sounds Live Violence) solodebuter, släpptes 25 augusti respektive 1 september. Sen så har ju Säkert! släppt den underbara singeln Fredrik, riktigt bra. Jag tänkte skriva lite om vad jag tycker om skivorna o tipsa om de spåren jag tycker bäst om, jag börjar med Ludwig Bells skiva.


Ludwig Bell - Jag har försökt förklara.
Fantastikt, jag rent ut sagt skitbra. Pop skriven på ett rakt sätt, utan krusiduller, utan bara pang på med klämkäcka melodier som inte kommer lämna hjärnan på första taget. Att inleda hela skivan med de smått fantastiska raderna:

Min älskling, du och jag
Vi tror på nåt
Vi kommer aldrig rösta blått

Går ju inte av för hackor precis, dessa rader kan få folk att rynka på näsan, men även om man inte håller med hans politiska åsikt så spelar det ingen roll. Det är inte åsikten som är viktigast, utan det är enkelheten i formuleringen, inga metaforer utan rakt ut vad han menar och tycker. Som sagt, inga onödiga vilseledande krusiduller. Jag gillar verkligen hur han vågar skriva vad han tycker hur han tycker utan att känna att han måste försköna det, känns ärligare på något sätt.

Det tredje spåret, Silvertejp, är nog det enligt mig ett av de bästa. Där visar han att han kan skriva mer än bara slagkraftiga popdängor, som debutsingeln Jag är en idiot och Normandie-Lanskrona, utan han visar sig från en mer sårbar sida.

Kan inte nog rekommendera denna underbara indiepop-plattan med raka texter om kärlek, livet, politik och om hemstaden Stockholm.

Betyg: 7/10

Vill speciellt slå ett slag för spåren, Normandie - Lanskrona, Jag är en idiot, Silvertejp, Kärlek slutar alltid med bråk och Stockholm blues. Samt hans tidgare projekt Dreamboy.