Andreas Söderlund - DaustralienFörsta gången jag hörde debut-singeln Hawaii så gillade jag den inte, nu kan jag verkligen inte förstå varför. Var kanske mest på grund av att jag var sur att han hade slutat med Niccokick. Men efter att ha lyssnat på den och de andra låtarna på solo-debuten Daustralien har det minst sagt släppt.
Om man ska försöka beskriva ljudbilden på skivan så skulle jag säga 80-tal, vilket i sig kanske inte säger så mycket. Men om man t.ex lyssnar på det tredje spåret Sjunka under jorden så påminner den väldigt mycket om The Cure, och speciellt Boys Don't Cry eller Just Like Heaven.
Precis som i Niccokick gillar han att dra till i refrängerna, man skulle kunna att skivan låter lite som Niccokick på svenska med lite 80-tals influenser. Övergången från att sjunga på engelska till svenska tycker jag fungerar riktigt bra, med bra och stundtals rörande texter och medryckande melodier. Skivan blir dock lite enformig efter ett tag då många av spåren låter lika varandra, men i det stora hela så tycker jag att det är en bra och lovande solo-debut.
Betyg: 7/10
De spåren jag fastnade mest för, förutom Sjunka under jorden, var framförallt: Jag vill va sjuk med dig, Först kommer tårarna och Daustralien. Sen så måste jag även tipsa om Niccokick, som om jag inte har tjatat om dem tillräckligt, men det kan inte hjälpas. Alla som inte hört dem tidigare har definitivt missat något utöver det ordinära.
Nästa skiva att recenseras är Facit av Säkert!.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar