The Pains Of Being Pure At Heart

Idag så släppte grabbarna på PSL en intervju med The Pains Of Being Pure At Heart, vilken fick mig att komma ihåg hur bra de är. Det var ungefär ett halvår sedan jag lyssnade på dem senast, så det var tur att de uppfriskade mitt minne.

The Pains spelar en mycket trallvänlig indie/twee-pop. Tyvärr finns inte deras debutalbum på Spotify, men Higher Than the Stars EP'n och Come Saturday singeln finns. Så det finns i alla fall lite att kolla in. Kan speciellt rekommendera Higher Than the Stars och Come Saturday.

Dinosaur Jr.

Dinosaur Jr. kan mycket väl vara ett av världshistoriens bästa rockband, så är det bara.

Att säga att de har haft en brokig historia är en underdrift som heter duga, för det har inte varit en solskenshistoria för bandet direkt. Det hela började med när bandets basist Lou Barlow valde att, efter deras tredje skiva Bug, hoppa av bandet efter mycket bråk med gitarristen och sångaren J Mascis. Mycket på grund av J's kontrollbehov och den dåliga stämningen den skapade dem emellan. Och efter bandets femte studioalbum Where You Been från 1993 hoppade även trummisen Murph av bandet.

Så det var många som blev överraskade när de 2005 utannonserade att originaluppsättningen skulle återförenas för att åka ut på en Europaturné. En turné som måste ha gett dem blodad tand för två år senare kom deras åttonde studioalbum, Beyond. Den första skivan sedan 1989 med original-lineupen. En skiva som skulle visa sig vara början av Dinosaur Jr.'s återkomst.

Förra året släppte de uppföljaren till Beyond, Farm, vilket min mening är ett av förra årets absolut bästa album.

Men vad låter då de förhistoriska juniorerna som? Soundet har ändrats lite från deras tidigare skivor som lutade lite mer åt grunge hållet, men de har alltid haft kvar det distade soundet och J Mascis lite släpiga röst. Nu låter det lite mer som melodisk indie-rock som avbryts, likt en blixt från klar himmel, av J Mascis bländande gitarrsolon som smälter ansikten snabbare än arken i Raiders of the Lost Ark.

Att lista de bästa låtarna är ett uppdrag som till och med Tom Cruise skulle ha problem med, men jag ger mig på ett försök att lista de 10 bästa som finns på Spotify.

I Don't Wanna Go There, What Else Is New?, Plans, Said The People, Almost Ready, Freak Scene, The Lung, Little Furry Things, The Wagon och Puke + Cry. Egentligen skulle jag vilja lista alla låtarna men om man ska välja ut de absolut bästa just nu så får det nog bli dessa, med reservation för att jag ändrar mig om en halvtimme. Avslutande så vill jag länka till en livspelning av deras cover på Just Like Heaven den visar verkligen hur förbannat skickliga de är.

Lissie - All be okay

I mitt stilla sinne så bryter denna underbara stämma tystnaden och jag faller direkt.
Självklart upptäcker jag henne just i tid tills releasen för hennes album "Catching A Tiger" som ska släppas 21 juni om allt går enligt plan.

Finns inte mycket att tillgå på Spotify förutom just låten jag föll för:
Lissie – All Be Okay
Mer material finns på MySpace

Nu är det väl revolution på gång?

Den franska house/elektro-scenen har verkligen blomstrat på sistone, efter att Daft Punk varit mer eller mindre ohotade på den franska tronen, kommer likt sent 1700-tal en revolution.

Justice, Yelle och Helmut Fritz är bara ett fåtal av många som har kommit ut på senare år, även Uffie som Mr. Bateman skrev innan. Vilken som har fått en riktigt smash-hit i MC's Can Kiss, en låt producerad av allas våran favorit varmkorvsrökare, Mr. Oizo, i denna låten hör man verkligen hennes säregna stil att rappa på. Men måste dock lyfta ett varningensfinger, denna låten är så catchy att den inte lossnar på den närmaste tiden.

Vill även tipsa om ett lite annorlunda tvåmannaband SomethingALaMode, de blandar fransk elektronik med cello och violin, låter verkligen skitbra. Vill speciellt rekommendera RondoParisano, Gstring och 5 AM, även om hela skivan är riktigt bra.

First Love

För er som undrade varför inte franska Justice's låt Tthhee Ppaarrttyy kunde sluta eka i era huvuden (förutom att det är bra spår och ett riktigt bra album)och som nu tycker er
känna igen soundet på radion när de spelar Ke$ha. Ledsen att göra er besvikna. Det är Uffie som med hennes säregna stil får dig att omedvetet börjar röra dig i den typiska franska houselectron. Det var för övrigt Uffie som var först in i genren. Kika in både Justice och Uffie nu.

Uffie på Myspace
Uffie på Spotify

Justice på Myspace
Justice på Spotify

Josh Homme

Här sitter man ännu en gång och gungar foten ur led. Dånet från överansträngda högtalare har fått mina grannar att frenetiskt dunka sina små nävar i väggen, som ett tecken på att dom vill ha mer.
Genom en snabb överblick av min spellista ser jag ett allt för tydligt mönster.

Här följer en orgie av produkter från mannen som tycks dyka upp vart jag, och mina grannar, än vänder sig.

Kyuss – Demon Cleaner
Eagles Of Death Metal – I Got a Feelin (Just Nineteen)
Them Crooked Vultures – Bandoliers
Queens Of The Stone Age – Make It Wit Chu

Självklart måste ni i vanlig ordning tar ert ansvar och kolla in äldre grejer, särskilt av QOTSA, även fast detta var en ganska genomgående kronologi. Desert sessions har mycket trevligt att erbjuda om man tar sig tiden att lyssna igenom volymerna.

På återseende!

The National - High Violet

För snart en månad sen släppte den amerikanska indie-rock gruppen The National sin minst sagt efterlängtade femte fullängdare, High Violet.

The National har hållit på ett bra tag nu, i över tio år. Men har inte förens nu, i och med den nya skivan, fått sitt riktiga genombrott till den stora massan. De fortsätter i samma spår som i tidigare skivor, men tar vidare musiken till en högre nivå.

Om ni inte redan har hört skivan så tycker jag verkligen att det är på tiden. Kan speciellt rekommendera låtarna Terrible Love, Bloodbuzz Ohio och Runaway som bra inledning om man inte har hört dem tidigare.

Sen så tycker jag även att ni ska lyssna på deras tidigare skiva, Boxer från 2007, där den fantastiska Slow Show finns med på. Men först och främst så måste ni verkligen kolla in den smärtsamt vackra stopmotion videon Out Of A Forest som har just Slow Show som soundtrack.

Detta är som ni märker mitt första inlägg och tips, mitt nästa tips kommer nog vara lite mer lättsamt och somrigt än vad The National är, men kände att jag bara var tvungen att tipsa om denna fantastiska skiva.

Tänker inte heller göra någon större presentation utav mig själv, utan bara säga att jag heter Erik, lyssnar på allt från Morrissey till Meshuggah men är förbannat kräsen.

Practice 23

Enkelhet är ordet. Kanske till bergsklättringen, kanske i lurarna när du tar brädan ner för backen. Du väljer! Lissvik gör jobbet Enkelt för dig